Jag har med andra ord ännu inte bestämt mig för om jag ska gå till jobbet imorgon eller inte.
I vilket fall som helst så är jag väldigt trött, så där så att ögonen liksom klibbar ihop sig när jag blinkar och istället för två ögon känns det plötsligt som att man har fyra om man fastna med blicken för länge på en och samma punkt. Trots det så har jag legat och vridit mig i sängen sedan kl. 21.30. Är inte det väldigt märkligt? Jag är ju sjuk, då ska man ju sova hur mycket som helst, eller? Åtminstone säger min kärlek det. Han brukar ha rätt.
Apropå N, fy vad jag verkligen saknar honom nu. Han är i vår vackra huvudstad och jobbar denna veckan, nämligen. Känns som att det var evigheter sedan jag såg honom sist, (det var det givetvis inte, utan så sent som i måndags kväll) men imorgon kommer han äntligen hem igen. Massor av puss till dig min kärlek.
Nej, om man skulle ta och göra ett nytt försök att ge sig in i drömmarnas värld?
Kärlek, M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar