Berövad på trygghet.

Jag sitter i min säng med en kopp kaffe och försöker smälta de sista 12 timmarna.. När jag och min N kom hem till mig igår efter att ha varit hemma hos honom och ätit middag och sedan åkt en liten roadtrip känner jag genast när jag öppnat dörren till min lägenhet att det är något som inte stämmer. Dörrar som inte vanligtvis är öppna, var då öppna. När jag går lite längre in i lägenheten ser jag att lådor och skåpsdörrar är utdragna och öppnade. Sedan upptäcker N att balkongdörren var uppbruten, till vår förskräckelse, givetvis. Det var bekräftat. Någon hade varit inne i min lägenhet när jag inte var där. Någon som inte alls hör hemma här. Jag hade haft inbrott. Jag går sedan in i mitt sovrum, med tårarna forsandes ner för mina kinder och en sten i bröstet. Väl där ser jag hur mina underkläder ligger utslängda på golvet och alla mina smycken likaså. Efter att N ringt polisen kom dem ganska snart hem till mig för att kolla igenom allt och ta emot min poilsanmälan. Efter att dem åkt gick jag och la mig. Fortfarande i chock, men då något lugnare, hade jag även kunnat kolla igenom min egendom för att se så att inget var stulet. Det var det inte. Tack gode gud (och farmor?) för det! N gick sedan ut på balkongen igen för att kolla hur dem hade brutit sig in osv. och kollade över till min grannes balkong. Hennes balkongdörr var även den öppen. Som tur (?) är var varken jag eller min granne hemma. Hon verkar vara i min ålder och även hon var väldigt upprörd, ledsen och chockad. Såklart!

Hur som helst, detta var inte vad jag hade önskat som avslut på min fredag, men trots det så hade det kunnat gå så väldigt mycket värre, och jag är så väldigt glad att det inte gjorde det. Otroligt tacksam är jag även över att min älskade fanns med mig när jag kom hem inatt, och att han var vid min sida hela natten. Vad hade jag gjort utan dig? Tack min älskling. Tack, tack, tack för att Du finns.

Nog om detta. Nu måste jag duscha för snart åker jag och min älskling in till stan för att leta present till farsdag, därefter ska vi åka till Borås för att hälsa på N:s pappa och hans fru. Så mysigt! 

Här är en bild på vår älskade lilla (vakt)hund.

Kärlek, M.